min fruktskåls svarta får

När vi flög hem från Berlin förra helgen satt jag bredvid Ingrid som precis innan vi lämnade staden inhandlat en gigantisk Sharon frukt. (på min andra sida hade jag en representant från ”Falun Gong” – någon konstig sekt som blivigt förbjuden i Kina men som nu tydligen fått sin huvudverksamhet flyttat till Falun. Detta är dock är en helt annan historia och kommer tyvärr inte att elaboreras mer om just nu.)

Sharon frukt är ju hemskt gott, och till skillnad från de gamla vanliga frukterna så som äpple och banan är detta lite spännande att äta då man varken är van vid dess konststens eller smak. Detta är något som även Inkan konstaterade vid vår hemfärd (”det är som att äta inälvs-mat!!”) och passade även på att berätta om en rad andra udda frukter som hon tyckte var väldigt goda. En av dessa var granatäpplet.

Nu, en vecka senare, ligger till följd av detta ett granatäpple bland gänget Granny Smith i fruktskålen i köket. Lite smått villrådig undrar jag hur den hamnat där och vad tusan jag ska ta mig till med detta svarta får. Enligt beskrivningar på Internet verkar det ju som att bara själva öppnandet av frukten är en hel vetenskap för sig! Äter man det med en sked till frukost? …eller som en del i en fruktsallad? Man ska tydligen kunna ha det i vanliga sallader?

I brist på andra vägar ur detta problem vänder jag mig alltså åter till er, mina kära läsare... Hur äter NI era granatäpplen??


Kommentarer
Postat av: Anonym

så som inkan gjorde i berlin var: delade m kniv i 2 delar (dela på längden)n å sen gröpte ur alla de små "kärnorna" som är själva köttet...som små pluttrar är det...sura som få men säkert goda i en fruktsallad

2008-11-22 @ 20:32:13
Postat av: Anonym

det var från marty

2008-11-22 @ 20:32:43
Postat av: oza

Jag äter nog dem främst i lite yoghurt (mild, UTAN smak!) framför tvn eller vid lyxig frukost.. eller bara som dem är..



Akta dig för fläckarna bara!

2008-11-22 @ 21:22:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0