fröken Åhman

Nedanför mitt franska balkong breder sig en relativt stor gräsplätt ut. Man skulle kunna kalla det åbylunds hundägares egna lilla hang out place. Jag har i ungefär ett år studerat en lustig samling människor som varje dag punktligt klockan kvart över fem på eftermiddagen träffas i den lilla korsningen som delar gräsplätten i tre delar. ….Vi har mannen med mustasch och orange jacka som alltid har luvan uppfälld, en gammal herre som klär sin pyttelilla hund i en rutig jacka och kallar den sin egna lilla ”travhäst” (jag har stött på honom en gång då han var väldigt mån om att få det sagt), någon ung tjej och några medelålders damer med flygigt hår och cigaretter i mungiporna.

Medan hundarna får leka med varandra står de där i en liten cirkel och konverserar. Undra vad de pratar om? ”ja… Lassie har varit lite liten i maten på sistone, vad kan det bero på?”, ”dessa fästingar, vad SKA man göra åt dom?”… eller kanske ”såg ni att de hade extrapris på kungsörnens snabbmakaroner på konsum Nära Dig?”

Ja, jag kommer nog aldrig ansluta mig till denna lilla eftermiddagstradition då jag varken har hund eller behov av att lära känna dessa lustiga människor som de ändå tycks vara. …på något sätt måste jag dock ändå erkänna jag känner någon sorts avund på deras gemensamma stund där nere… där jag varje dag vid samma tid står bakom min gardin och tjuvtittar på dem…