Funderingar i ett grupprum (och rummet intill)
Idag när jag satt och pluggade på universitetet, tjuvlyssnade på två grabbar som satt och snackade i grupprummet intill. (vad är vitsen med grupprum där det är så lyhört så man lika gärna hade kunnat sitta bredvid personerna på andra sidan väggen?!)
...den ena på grov östergötska och den andre på dalmål (tyckte han lät väldigt sympatisk) om diverse problem. Det talades bl.a. om den enes flat mate (lägenhets-kompis?) som alltid hade i för mycket vitlök i maten, att man ju alltid är trött på morgonen när man ska kliva upp, hur tidigt man än går och lägger sig och så vidare.
Killen på dalmål säger sedan efter att ha försökt räkna ut varför någonting hade en viss temperatur att ja det var ju rätt intressant det där, men, undra om man kanske inte skulle väntat nått år med att börja plugga… kanske jobbat lite först, rest runt lite..
Hm!! tänkte jag då. Jag kände så väl igen mig i det den sympatiske dalmasen sa. I slutet av sommarlovet satt jag nämligen och grubblade en hel del över precis samma saker. Det slutade med att jag kom fram till att joo… ekonomprogrammet i Linköping, det är bra grejer det där, men jag ska BANNE MIG se till att jag sen när jag är klar hamnar på ett ställe, med ett jobb, där jag trivs som fisken i vattnet.
Det är nog viktigt att ibland stanna upp och tänka efter vad det är man gör. Om det man gör ens är det man vill göra. Ta ett steg tillbaka och betrakta ting på lite längre håll, försöka se helheten. Saker och ting rullar på; problem löser sig så småningom även om det tar emot för stunden, men det är nog viktigt att se till att saker rullar på åt rätt håll...
….Svar på din tanke just nu efter att ha begrundat mina kloka ord en stund:
jaaaaa jag satt inte bara och tjuvlyssnade under mina 5 timmar på universitetet, jag fick lite läsande och räknande gjort där i grupprummet också! ;)
