fröken Åhman

Idag har jag bestigit en topp! Nämligen Staufen - på 1455 möh! Det kan nog vara bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och mina ben värker nått så helvetiskt för tillfället.

Hade till sällskap en super-sportslig rumän och en i vanliga fall downhill-cyklande tysk. Dom i stort sett kutade upp för berget första hälften vilket naturligtvis hade konsekvensen att jag var heeeelt genomsvettig och praktiskt taget kunde skrapa bort saltet ur ansiktet efter ett tag då även solen stekte på rätt bra.

Etapp 1 upp till Karren, etapp två upp till Staufen toppen. Yes! Skrev en truddelutt i top-boken och tänkte att nu är det den lätta biten kvar. Vi går dock ytterligare 4 timmar nerför genom snö, tät skog utan led eller skyltar (då vi självklart gick vilse). Kommer till slut till Gütle/Rappenlochschlucht som vårat mål var och kan sedan gå längs vägen tillbaka ”hem”. Utflykten tog sammanlagt 7 timmar.

Under perioden ”vilse” skaffade jag mig en pinne som vandringsstav som var till mycket stor hjälp. Kunde dessutom inte låta bli att tänka på boken jag läser för tillfället där Hape Kerkeling (en tysk komiker) vandrar/pilgrimmar på Jakobsvägen genom Spanien och även han har mycket svårt för att skilja sig från sin stav. Han har ont i benen och tycker det är mycket jobbigt på sin vandrig… ungefär så kände jag mig också.

Men värt besväret var det helt klart! :) Nu kan jag, varje gång jag tittar upp mot berget, konstatera att där uppe har jag varit… Sweet!

Snacka om att någon kommer sova gott inatt.


Här har vi the route! Som jämförelse skulle man kunna ställa bellas och min vandrig aldeles i början någongång (se inlägg "Ja nu är vi ute och vandrar i Dornbirn, Linda!" där vi tog oss upp till Karren... och sen åkte gondolen ner..