fröken Åhman

Igår hade vi ett litet födelsedagsbarn här på Moosmahdstrasse – fröken Thyberg är nu hela 23 år fyllda och har med stor säkerhet förutom siffran vuxit ett helt stycke klokare och erfarnare sen förra gången hon fyllde! Det hela firades naturligtvis med morgonsång och överrasknings grill fest på kvällen med tårta som efterrätt.

FrökenThyberg (eller – Löken som hon brukar kalla sig själv) och jag satt här om kvällen med en god kopp te och förundrades över hur snabbt tiden går. Vi konstaterade hur liten och rädd man var för bara några år sedan när vi började i Linköping. Nu har vi varit i Österrike i lite mer än två månader – halva tiden av vår utlandstermin. När vi kommer tillbaka till Linköping i höst kommer vi gå i 4an och klassificeras som ”gamlingarna”. Vi skrattade över gamla minnen från nollep, de båda elinpiaderna och liciakraballerna… resan till Chamonix m.m.

Det är studenttiden folk brukar svärma om och säga att det var den bästa tiden när de var unga. Ja… snart kan även vi lägga studenttiden bakom oss och titta tillbaka på allt roligt man hade ”då”.

Baklängesgång ner från Staufentoppen. Gympadojor är inte alltid de bästa skorna när man är ute på äventyr...

Idag har jag bestigit en topp! Nämligen Staufen - på 1455 möh! Det kan nog vara bland det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv och mina ben värker nått så helvetiskt för tillfället.

Hade till sällskap en super-sportslig rumän och en i vanliga fall downhill-cyklande tysk. Dom i stort sett kutade upp för berget första hälften vilket naturligtvis hade konsekvensen att jag var heeeelt genomsvettig och praktiskt taget kunde skrapa bort saltet ur ansiktet efter ett tag då även solen stekte på rätt bra.

Etapp 1 upp till Karren, etapp två upp till Staufen toppen. Yes! Skrev en truddelutt i top-boken och tänkte att nu är det den lätta biten kvar. Vi går dock ytterligare 4 timmar nerför genom snö, tät skog utan led eller skyltar (då vi självklart gick vilse). Kommer till slut till Gütle/Rappenlochschlucht som vårat mål var och kan sedan gå längs vägen tillbaka ”hem”. Utflykten tog sammanlagt 7 timmar.

Under perioden ”vilse” skaffade jag mig en pinne som vandringsstav som var till mycket stor hjälp. Kunde dessutom inte låta bli att tänka på boken jag läser för tillfället där Hape Kerkeling (en tysk komiker) vandrar/pilgrimmar på Jakobsvägen genom Spanien och även han har mycket svårt för att skilja sig från sin stav. Han har ont i benen och tycker det är mycket jobbigt på sin vandrig… ungefär så kände jag mig också.

Såhär två dagar efter att ha spelat Badminton… så har jag träningsvärkt, inte i vänsterarmen utan i… i rumpan. Mystiskt.

Nu är det mindre än 2 veckor till våra tentor börjar. Jag är nervös, men att inte klara dem finns inte på världskartan – därför; dags att ta sig an dagens rättsfall och bläddra lite i mina gula böcker vid namn ”Kodex des Österreichischen Rechts”. YES!!

Det finns vissa saker som bara kan hända mig!

Var på FH (FachHochschule = skolan) idag för att plugga lite med Caro & Marina och inleder som vanligt det hela med att gå upp till datasalarna för att skriva ut lite nödvändigt material. Jag är ju inte den som är lat så därför går jag upp de 4 våningarna. Skriver ut. Tänkte att, ja när jag ju gick upp så kan jag ju åka ner i alla fall – det går snabbare.

Kliver in i hissen, åker en halv våning och SKRAMMEL, SKRAP, PANG!!! Ljuset slocknar och hissrösten säger ”Aufzug auser betrieb, bitte keine Panik bekommen” – hissen ur funktion, var vänlig få inte panik. Jag skrattar lite för mig själv och trycker på knapparna. Inget händer.

Ca 30 minuter, ett telefonsamtal med en hiss-snubbe, ett sista jag-älskar-dig-sms till Jonas (man vet ju aldrig – hissen kanske hade störtat ner i källaren!!) och ett antal svett-pärlor i pannan senare, öppnar sig till slut hissdörren och tre österrikiska herrar flinar lättat mot mig med skruvmejslar i handen. ”Ich habe fast ein bisschen Angst bekommen!!” – jag blev nästan lite rädd, säger jag och jag får som svar att - jaaa men det hade inte kunnat hända nått! Helt säkert!

Jag vet inte. Men från och med nu tänker jag bara använda trapporna!

För er som har sett det av mig igår på Facebook upplagda fotoalbumet och inte riktigt förstår vitsen med det, följer här en förklaring.

I tyskland (och österrike) finns det en otalig mängd ”aprés ski” låtar. Alltså afterski musik med intelligenta texter av olika slag (– det enda liknande som vi i Sverige känner till är DJ Ötzi.) Dessa är på tyska och förgyllde min vardag avsevärt för några år sedan, när jag bodde i Stuttgart. …Ojoj, vilka stämningshöjare de var!

Nu när jag är tillbaka i det tysktalande, har minnet av dessa guldkorn återkallats och jag går ständigt och nynnar på dessa. (Även Bella har börjat ta efter, vilket jag naturligtvis med stort nöje lyssnar till!)

En av mina favoriter lyder ”du bist zu blöd um aus dem Busch zu winken” vilket översätts till; Du är för korkad för att vinka från busken. Typ. Sjunger man bland annat denna låt inför mina tyska klasskamrater, visar det sig att de blir mycket roade och skrattar åt mig! Gött!

När sedan jag och Caro (en av de tyska klasskamraterna) alltså lite spontant i fredags kväll bestämde oss för att göra Dornbirn osäkra, blev ”busk-vinkandet” temat för kvällen. Och då vi såklart hade kamera med oss blev resultatet gårdagens fotoalbum. Ta en titt igen så kanske det hela känns lite vettigare! Lyssna även på låten så blir det ännu bättre! :P

Trevlig söndag på er!

Kära vänner som ni vet har jag blivigt lite lat med skrivandet på sistone. Dock känner jag att jag måste berätta lite om förra veckans utflykt till Innsbruck!

Då jag inte sett mor sedan årsskiftet var det extra kul att ge sig iväg på denna lilla semester och ha ”en rikti tjejsemestear!” (citat: mor) i stekande värme med massa turistande och ännu mer god mat och glass. Tittade på borgar och slott, utställningar, Innsbrucks skid-hopptorn, shoppade lite m.m., m.m. En av dagarna åkte vi även till Saltzburg vilket även det var finfint. Där träffade vi ytterligare en av mina gamla klasskamrater Moritz som även han inte förändrats ett dugg!

Nästa gång jag träffar mina nära och kära igen blir i början av Juni då lillebror har sin examen. Jag längtar!

Igår fick jag besök av en av mina bästa vänner från internationella skolan i Stuttgart – Sarah! Trots de 4 år som gått var det precis som alltid; vi pratade gamla minnen, skrattade och hade det mycket trevligt!

Innan hon kom på besök åkte jag mycket spontant iväg till grannbyn Rankweil med Carro och Travis för att gå på ”slackline” vid en grönblå sjö med snötäckta berg i bakgrunden… otroligt vackert.

Tänk vad BRA att jag är här nere… och vid lunch åker jag till Innsbruck för att träffa mamma! Jag har det bra jag. GLAD PÅSK på er!


Sarah och jag, Heidelberg 2004

I helgen drog jag med mig Isabella och Carro till Oberstaufen ca 45 minuter härifrån där jag för några år sedan tillbringade väldigt mycket tid tillsammans med skidklubben TSG Reutlingen.

Det var efter ett mycket oväntat telefonsamtal av min gamle gode vän Basti förra helgen som jag blev bjuden att göra en liten comeback på säsongens sista slalomtävlingshelg. Självklart tackade jag ja, och tur det - för en mer lyckad helg får man nog leta länge efter!

Dock måste jag säga att det ändå var en otroligt konstig känsla att sitta där på ”Hütte” (slalomklubbens hus) med alla igen. Det är på nått sätt två helt olika världar – Sverige med Åre och Linköping och allt som hör till det, och tyskland med slalomklubb, internationell skola osv.

Att komma hit igen efter 4 år och allt är precis på pricken som då gör att man blir aningen förvirrad. Det har hänt så otroligt mycket sen sist men ändå är det som att ta ett litet skutt tillbaka i tiden. Allt som är ”nu” känns långt borta medan massor av gamla minnen och tankar dyker upp i huvudet på en. Mycket konstigt… och mycket rolig. Är supernöjd över återbesöket!

Prisutdelningen efter söndagens storslalomtävning i Steibis.


Glad Basti med Yannik, Florian och Dominik i bakgrunden.

Tycker ni jag är tråkig som inte skriver så ofta? Det hade jag nog också tyckt, men jag har på sistone inte riktigt funnit varken tid eller lust att skriva… en liten update nu i alla fall.

Kom hem igår efter några dagar i St. Anton tillsammans med Jonas som varit här på besök. Har haft det helt fantaaaaastic med bra boende, god mat och finfint väder! Skaffade mig till på köpet helt oplanerat ett par nya skidor som jag är grymt nöjd med – vi kommer nog ha mycket kul tillsammans.

Veckan började ju med en liten tripp till München för lite shopping och sightseeing för att sedan hämta upp Jonas på flygplatsen. Kvällen efter hade vi fin internationell middag här i vårat lilla kök där rätterna bestod av en blandning av svenskt, österrikiskt och tyskt. Mycket trevligt även det!

 

Nu har fin besöket åkt hem igen… har lite ont i huvet och imorron är det tenta dags. Sen är det dock dags för påsklov där jag bl.a. kommer att besöka Oberstaufen och min gamla slalomklubb TSG Reutlingen, få besök av Sarah – min gamla klasskamrat från Stuttgart samt åka iväg till Innsbruck för att hänga lite med mor som kommer på besök. Kommer kort sagt bli en kanon vecka förhoppningsvis!