en applåd för fröken Åhman
Redan innan jag åkte till Sverige har jag gått och grämt mig för en presentation i Management vi skulle ha igår. Presentationen handlade om konfliktmanagement och skulle hålla på i 20 minuter.
Då mina gruppkamrater inte fick reda på att jag var i deras grupp förrän de redan hade gjort klart PowerPoint presentationen fick jag i uppdrag att skriva ett ”thesen-papier”. När sedan frågan ställdes om det fanns någon frivillig att presentera sa jag lite utan att tänka att jag kan ju göra det! Hm. Jag och en annan delar alltså på presentationen.
Ju närmre det hela kommer märker jag att, shit, här ska jag stå och prata inför 50 modersmåls tyskar/österrikare. Nervöst! Läraren vet mycket väl att Bells och jag är från Sverige och ser till en början mycket förvånad ut när jag reser mig upp och ställer mig framme i klassrummet när det blir vår grupps tur. ”Du får prata på engelska om du inte vet nått ord!” säger han och vänder sig mot resten av klassen och säger att det här är väl imponerande att en av våra ”incomings” tar sig modet att göra det här. Helt spontant bryter en rungande applåd ut – innan jag ens gjort nått! Lite genant, men hur mycket bättre gick det inte när man sedan började prata och mötte folks uppmuntrande blickar och leenden… sånt känns riktigt bra! Efteråt fick jag klappar på axeln och höra hur bra jag skött mig…!
Det är ju inte det att jag inte tycker om att prata inför folk, jag brukar tycka det är helt ok. I alla fall på svenska och engelska, men när det kommer till tyska smalnar ens spelrum att improvisera lite. Visst att jag pratar språket bra – om jag får berätta om mig själv och ha en vardaglig konversation. Men när det kommer till att prata lite mer ”seriöst” med lite mer avancerade ord, blir det genast mycket svårt.
Egentligen hade jag ju velat slippa att hålla presentationen på tyska, men tänk vilken bra upplevelse jag fick där! i sådana situationer uppskattar folk bara att man tar sig modet och gör något. Jag fick en chans att öva på min tyska och att sätta min nervositet på prov. Sånt här är nyttigt tror jag. Tänk vad enkelt det blir nästa gång när jag får prata på svenska!
Bra gjort!!
Ni är ju snart färdiga ja, här börjar "eländet" imon o håller på i 5 veckor till :S
javisst, vi har bara 3 lektioner kvar på 3 veckor.. får se det som ett tillfälle att njuta av värmen och allt! :)
Bra jobbat Linda! Men inte kan väl du ha något problem med att hålla presentationer? Jag och emma gick upp och höll en presentation om Ikea förra hösten, den sorliga sünen lämnade inte ett öga tort i publiken tror jag:D
(Oza: Är fortfarande övertügade om att "imon" är en småländsk rappare.)
det är som jag skrev i inlägget - en enklare, mer "vardaglig" presentation eller konversation så som dom vi haft i Sverige är inga problem.
nivån på dom här presentationerna är dock aningen högre än hemma. dessutom med en modersmålspublik märker dom ju direkt om man gör ett fel... det gör ju inte den i vanliga fall svenska publiken.
Nisse: jag blir ju påmind av Martina 5 ggr om dagen att jag är smålänning, så småländskan är kvar :D
Dock är imon en förkortning av imorgon, du kanske känner igen det ordet? eller har du varit utomlands för länge? ;)
vad duktig du är linda! alla tummar upp för dig! nu känns min presentation i Medienmanagement 5 min nästa vecka som en kisståle i sjön. Nu får jag rycka upp mig!
puss på dig o bells
