fröken Åhman

Usch, alltid denna sol. Varmt och eländigt. Inga kläder är luftiga nog! Och kvavt! Fy tusan! Inte kan man ge sig ut på sina löparrundor utan att få svindel och behöva springa runt som en blind jag vet inte vad, för man har sol och svett i ögonen.

…eller, så kan man ju se det som att; sitta på stan och äta en stor glassbägare, skvallra lite och se allmänt schtekig ut med ett par solbrillor på näsan.

 

Imorron blir det sol och bad i Bodensee! Sweeeet! Men just nu, svider det i alla fall i ögonen.

 

(Skaffa sig ett svettband kanske?)

Det finns ju de här typiska turistställena man bara måste åka till när man väl är här nere. Ett av dessa är slott ”Neuschwanstein” i Bayern. DIT åkte vi i söndags för att kika på vad det kan vara för ställe.

Två slott, två guidade turer och massa amerikanska och asiatiska turister. Men rätt imponerande var det allt; annorlunda från alla andra tusentals slott och borgar man har gått och tittat på.  Ena slottet var föräldrar huset och det andra längre upp byggt av sonen som sedan dog på ett mysteriöst sätt nere vid sjön tillsammans med sin doktor. Han var sinnessjuk och hade bland annat ett rum som såg ut som en droppstensgrotta. Huh? Konstigt!

Nåja, hur som så var det ”The Fox” i vår klass som mycket länge tyckt att vi borde ge oss iväg på en utflykt, så till slut gjorde vi det; roadtrip-trion (caro, bells och jag) och alltså vår fjärde turistkamrat Räven.



Idag har vi sista lektionen här nere. Känns lite konstigt! Sen på tisdag om precis en vecka kommer som sagt mor far och bror och hämtar upp mig. De har varit i Mauritius i lite mer än en vecka och kom hem i söndags. Jag är INTE ALLS AVUNDSJUK.

NU har jag skickat in den sista kursutvärderingen och gjort klart den sista skriftliga uppgiften till Management kursen. Det betyder: utlandstermin praktiskt taget avslutat! Ojoj!

Igår utmanade vi (lag Sverige) våra tyska motståndare på en runda minigolf. Självklart var vi överlägsna och slog dem med lätthet! Dessutom fick vi halva priset för att spela, genom att stå och flörta med gubben i kassan som bara svenska flickor kan göra. Klockers!

Sen satt vi oss på torget och inmundigade ett glas vin… som sedan skulle sluta med att bli fyra. Ett och annat bekant ansikte passerade och rätt som det var fick lag Sverige sällskap av 15 pers till! Trevligt trevligt. Slutade kvällen med en Döner kebab och ”Svennebanan” med Promoe i ett bil garage som två av våra Österrikiska Fachhochschule kamrater stolt ville spela upp för oss. Roligt!

Vi var på "medeltidsmarknad" här om dagen... här är resultatet därifrån.




hoppas ni får en bra dag! jag ska försöka fördriva tiden så gott det går! 14 dagar tills mor och far och lillebror kommer och hämtar upp mig :)

Glad midsommar på er alla där hemma!

Ja, trots att vi inte är i Sverige hindrar det inte Dornbirns svenska representanter att fira ändå! Med sill och köttbullar och annat gott visade vi igår kväll våra tyska vänner hur det går till en dag som denna! Eftersom vi viste att det skulle störtregna idag hade vi alltså våran midsommar picknick igår istället!

Efter maten och lagom till glass och jordgubbar demonstrerade även Bella och jag hur man dansar kring midsommarstången… i vårat fall ett träd. Våra tyska vänner dokumenterade stenhårt med både bilder och film. Få se om det dyker upp nånstans härnäst! Roligt var det i alla fall!

På kvällen igår blev det förresten lite grillning nere vid ån här nedanför där vi bor. I stort sett hela klassen var där - mycket trevligt och varmt och skönt ända fram till 10 tiden på kvällen… :) Bells och jag delade givetvis på en flaska "Servus!" - man måste ju passa på medans man fortfarande är här!

 

"Snurre & Thylle" (eller... Wolfgang och Bella) chillar i solen.

Redan innan jag åkte till Sverige har jag gått och grämt mig för en presentation i Management vi skulle ha igår. Presentationen handlade om konfliktmanagement och skulle hålla på i 20 minuter.

Då mina gruppkamrater inte fick reda på att jag var i deras grupp förrän de redan hade gjort klart PowerPoint presentationen fick jag i uppdrag att skriva ett ”thesen-papier”. När sedan frågan ställdes om det fanns någon frivillig att presentera sa jag lite utan att tänka att jag kan ju göra det! Hm. Jag och en annan delar alltså på presentationen.

Ju närmre det hela kommer märker jag att, shit, här ska jag stå och prata inför 50 modersmåls tyskar/österrikare. Nervöst! Läraren vet mycket väl att Bells och jag är från Sverige och ser till en början mycket förvånad ut när jag reser mig upp och ställer mig framme i klassrummet när det blir vår grupps tur. ”Du får prata på engelska om du inte vet nått ord!” säger han och vänder sig mot resten av klassen och säger att det här är väl imponerande att en av våra ”incomings” tar sig modet att göra det här. Helt spontant bryter en rungande applåd ut – innan jag ens gjort nått! Lite genant, men hur mycket bättre gick det inte när man sedan började prata och mötte folks uppmuntrande blickar och leenden… sånt känns riktigt bra! Efteråt fick jag klappar på axeln och höra hur bra jag skött mig…!

Det är ju inte det att jag inte tycker om att prata inför folk, jag brukar tycka det är helt ok. I alla fall på svenska och engelska, men när det kommer till tyska smalnar ens spelrum att improvisera lite. Visst att jag pratar språket bra – om jag får berätta om mig själv och ha en vardaglig konversation. Men när det kommer till att prata lite mer ”seriöst” med lite mer avancerade ord, blir det genast mycket svårt.

Egentligen hade jag ju velat slippa att hålla presentationen på tyska, men tänk vilken bra upplevelse jag fick där! i sådana situationer uppskattar folk bara att man tar sig modet och gör något. Jag fick en chans att öva på min tyska och att sätta min nervositet på prov. Sånt här är nyttigt tror jag. Tänk vad enkelt det blir nästa gång när jag får prata på svenska!

Ni vet alla med stor säkerhet att jag var i Sverige förra veckan. Kom hem igår kväll och var helt slut efter en lång resa med flyg och tåg. Egentligen borde jag ha gjort små deltidsrapporter eftersom det hänt så mycket och för att jag har varit runt och farit lite på olika ställen men det får bli en allt-omfattande reflektion nu istället.

Måste nästan börja med att säga at jag gärna hade stannat kvar där uppe när jag ändå var där… det är väldigt konstigt att vara här igen och egentligen rätt onödigt då vi nästan inte har nått kvar lektionsmässigt efter den här veckan! Var verkligen jätte trevligt att träffa släkt och bekanta igen… känns som att det blir alldeles för sällan på sistone! Måste bli ändring på det..!! grillat och ätit massa gott hela veckan naturligtvis. Bara haft det gott mest hela tiden. Inte alls tokigt. Hunnit strosa lite i Norrköping, spendera ett par tok-mysiga dagar i en stuga på en ö i St. Anna med Jonas, bli bjuden på trevlig middag i Katrineholm och gå på lite shopping med mor och far i Stockholm.

Vet inte alls hur jag ska sammanfatta veckan mer än med en blandning av känslor av glädje och varmhet!! Längtar faktiskt riktigt ordentligt tills om tre veckor tills när man åker hem igen. Så enkelt är det. Det tåls att upprepa: borta bra med hemma bäst!

 

Igår hade lillebror utspring! Det måste ha varit en grym upplevelse för han var väldigt uppspelt när han berättade om sin dag igår eftermiddag när vi web-camade på msn. Hade varit så kul att vara där och titta på eftersom jag ju själv inte fick en klassisk student när vi bodde i tyskland… nåja, jag kommer ju upp till helgens familjefirande i alla fall! Jag längtar verkligen, nu är det bara 3 dagar kvar tills jag åker. Puhäh – då tiden gått supersnabbt innan tycks den krypa fram nu istället.

Igår var det soligt väder så Bella och jag låg ute vid ”Dornbirner Aach” (floden som går genom byn) och solade våra arma små kroppar. Finfint med sol, så planen såg likartad ut för dagen men nu är det moln så då får det bli nått annat.

Igår förresten var vi bjudna på födelsedagskalas hos två trettiplus-årigt födelsedagsbarn – den ena går i våran klass och den andre är hans polare. Vi trodde det skulle vara fler folk där men visar sig att Caro, Bells och jag var de ända gästerna… Gulp! I bilen hem konstaterade vi att det hela var lite konstigt och aningen tragiskt att de ända som var ”snälla nog” att komma på deras inbjudan var tre utbytesstudenter… hm… stackarna…