fröken Åhman

Klockan är strax efter nio på lördagskvällen och äntligen kommer de fyra pizzorna. Vid bordet sitter fyra rätt matta flickor som efter lite problem med boende och annat till slut hittat ett ställe att äta på. Inte många ord har fram tills nu sagts, men efter några tuggor mat och lite vin börjar stämningen äntligen lätta lite.

Efter måltiden skuttar de fyra ut på gatan för att se vad som finns att göra härnäst. Framför dem på Milanos motsvarighet av ”Ågatan” sträcker sig ett långt stråk där barer står vägg i vägg med varandra. Mittemot barerna står bord efter bord med gatuförsäljare. Gatan vimlar av människor och ett sorl av röster och musik omger dem.

”How much?” frågar flickan i vit klänning en av gatuförsäljarna och pekar på ett par hjärtformade solglasögon. ”5 euro! Cheap!” svarar gatuförsäljaren och håller fram en spegel. ”Noono, too much!” får han till svar ”if we buy 4 glasses – 10 euros?”. Det är gatuförsäljaren inte allt förtjust i och hytter med näven efter flickorna som raskt fortsätter till nästa bord där de försöker samma sak.

Vid femte gatuförsäljaren har priset för fyra hjärtformade solglasögon lyckats prutas ner till 12 euro, vilket flickan i vit klänning är mycket nöjd över. Medan hon och flickan från England ivrigt står och provar ringar och glasögon börjar de andra två sakta röra sig bortåt… vad ska man ha ett par hjärtformade glasögon till? tycker de. Den fram tills nu glade gatuförsäljaren ser detta och springer efter dem ”don’t go! You buy sunglasses! 12 euro not much!!!” säger han förtvivlat, varpå de andra två kyligt svarar att "vi vill inte köpa – gå tillbaka till dina kunder där uppe!" Han tittar uppåt men ser till sin förskräckelse att även de andra två försvunnit! Utom sig av ilska skriker han efter dem att komma tillbaka och banne mig betala, nu när han gett dem ett sånt bra pris!

Samtidigt som gatuförsäljaren skrikigt åt de andra två, såg flickan i vit klänning och den Engelska flickan storögd på vad som höll på att hända. Med insikten att de ju egentligen inte heller ville köpa nått sneglar de på varandra, slänger snabbt ifrån sig glasögon och ringar och flyr efter ett ”Spring, fort!!” fältet. Hukande bakom en grupp människor försvinner de bort och gatuförsäljaren står högröd kvar och svär.

Pjuuh! Det var nära ögat, skrattar flickorna en stund senare när de satt sig och beställt in fyra paraplydrinkar. ...Det är nog inte lätt att vara gatuförsäljare när Quatro Stagioni är i farten!